Ja nu äntligen e de min vekca igen... De känns hur gott som helst. Han är den mest pratsamma snart 3 åring jag hört. Är de någon som kanske vet hur man överlever syskonbråk?

Har en dotter på 10 år som inte gillar sin lillebror alls, tycker bara han e jobbig o tjötar hål i huvudet på henne.

Känns som hon hittar på en massa dumt för att få uppmärksamhet även om hon sen har en hel vecka ensam med mig så räcker tydligen inte de.

Sen skillsmäsan har de varit en tuff period för henne att först vara varannan vecka hos mig o varannan hos sin "pappa"... Och när han börja bråka så drog jag in att hon fick åka dit upp... Så sonen har fått vara själv hos pappa den senaste tiden... Sen bråka hans pappa igen och helst plötsligt så fick jag inte träffa sonen på 6 veckor... =( Då blev min dotter mer lessen när hon såg vad han gjorde mot mig och dom båda.... Då ville hon inte upp dit mer alls, så har de varit i 3-4 månader nu... Nu e ju största problemet för mig att hans nya sambo är lätt att prata med och hon har väl kan man säga kört över mig nu och vi kom fram idag att dottern ska komma upp dit nästa helg.... Nu sitter jag i kläm vet f*n inte hur jag ska ställa mig till de eller låta de ske????? Vi e i tvist utredning oxå om sonen... Vill ju inte gärna sprida mer vatten på hans kvarn när han håller på att bråka...

Himla svår balans att ställa sig till....

Kom gärna med tips om ni har varit i samma sitts de e tacksamt... =)